Vägar från bröstcancer

Utan sin hälsa är det inte mycket man kan glädjas åt i livet och även om det finns många tappra människor som finner lycka och mening med sin tillvara trots svåra sjukdomar och handikapp så är det ändå ofta hälsan som avgör vårt allmänna välbefinnande. Är man svårt sjuk handlar hela ens värld om just detta och om ens psyke blir försvagat av oro, ångest och depression så kan det innebära en nedåtgående spiral även vad hälsan gäller.

Hos kvinnor är bröstcancer den allra vanligaste typen av cancer, och man brukar säga att ungefär en tredjedel av alla typer av sjukdomen som drabbar kvinnor är just denna sort. Tack vare ökad information och uppmärksamhet runt sjukdomen så finns det idag en mycket hög överlevnadsfaktor hos dem som drabbas. Man forskar mer än någonsin om hur sjukdomen behandlas och förebyggs, kvinnor lära sig att undersöka sig själva och med teknologins hjälp kan man nu upptäcka extremt små cancerceller och därmed avlägsna dem innan de utgör ett allvarligt problem.

Forskare har konstaterat att träning mot bröstcancer har mycket positiva effekter på kvinnor som drabbats, och detta fungerar på ett antal olika plan. Att träna regelbundet innebär att man är fysiskt starkare och därmed har ett bättre immunförsvar vilket är en mycket viktig faktor i bekämpandet av sjukdomen. Man klarar också av operationer och aggressiva behandlingar på ett mycket bättre sätt och nu har det dessutom visat sig att kvinnor som går igenom cellgiftsbehandling får mycket bättre resultat om de dessutom tränar.

Forskningen om detta har ägt rum på Karolinska Universitetssjukhuset utanför Stockholm där man samlade en grupp kvinnor som skulle genomgå en sexton veckor lång cytostatikabehandling. Sammanlagt fick 240 kvinnor möjligheten att träna två gånger i veckan och man var noga med att ge dem personliga tränare som utformade program som både var realistiska och utmanande för patienterna. Under behandlingens gång fortsatte kvinnorna att träna och man mätte deras blod och inre organ, puls och andning liksom gav dem frågeformulär där de själva fick uttrycka hur de upplevde sitt humör, sin trötthet kontra energi, om det gjorde ont någonstans och så vidare.

Efter att behandlingen avslutats gjorde man så en sista mätning och med dessa resultat som bas gjorde man ett år senare samma undersökning. Det visade sig att kvinnorna som hade tränat hade exakt samma resultat vid uppföljningen, vilket innebär att träningen hjälpt dem att inte bara komma igenom träningen men också fått bestående resultat.